Solblom

Ja då är det snart dags för den årliga stressen hysterien innan 1:a advent.



Vet inte om jag håller med om att julen är nån höjdare kanske är jag för sträng. Men för mig har aldrig julen varit nåt speciellt,  jag har aldrig upplevt kärnfamiljen som så många andra tyvärr. Givetvis när mina föräldrar levde var det ju bättre men den där pappan för Roberto som alltid saknades känns grymt ont in i själen. Fast det är så länge sen så
känns det ännu när julen närmar sig. Försöker att inte tänka så mycket på det men vissa daga känns det mera.


Men återigen det är bara att gilla läget nu är han ju vuxen o har sitt liv, men en pappa är ju ändå en pappa o jag vet
att han saknar honom.

Ska snart sätta upp den fina julgransbelysningen så känner ni nån lång o snäll person som vill hjälpa mig så hör av er jag får typ bryt varje år för att det är så svårt att få den jämt uppsatt. Saknar min pappa också han var den finast man som funnits på denna jord jag älskade honom så mycket min Fille...